Sitter på river café med familjen och firar världen bästa mammi som fyllde är igår :)
Jag och min granne Emma har precis fixat ett instagram konto där vi slänger upp mat och matinspiration osv. Följ oss gärna .
Jag har en vän, en speciell vän sedan några år tillbaka. En ständig följeslagare som aldrig är tyst, men som är jämförelsevis lågmäld jämförelsevis ofta. Det viktiga är att vi börjat lyssna på varandra och försöker göra det förutsättningslöst. Det är nödvändig eftersom vi inte talar samma språk.
Min vän vill mig väl. Han har ett obekvämt sätt att visa det på, blir högljud så fort det är något! Det är då jag försöker lyssna. Ibland är det enkelt att förstå honom,men ofta är det svårare. De gånger jag lyckats blir han påtagligt tystare och jag har lärt mig något igen. Han har börjat acceptera att jag allt oftare gör saker för min egen skull. Omvänt försöker jag ta hänsyn till att han far illa av en del saker. Vi vilar oss emellanåt, ägnar varandra ett minimum av uppmärksamhet.
Vår vänskap är relativt ny. Vi går tillsammans, jämsides på en smal slingrig väg genom hela livet!
Bilden är från i måndags då jag och mamma körde en dags tripp till halmstad för att se så att lägenheten stod kvar osv:)
Att livet inte alltid kan vara som en dans på rosor (utan taggar) de förstår jag. Men att man inte kan få uppleva dans på rosor ibland iallafall, de är orättvist. Men vem har sagt att livet ska vara rättvist? Att vissa får ALLT dem vill ha och inte nöjer sig med de, och att andra inte får något och bara önskar sig en enda sak men inte får de, de kallar jag verkligen orättvist. Alla människor är olika och strävar/nöjer sig med olika saker, de är nog bra de. Men tycker ändå att vissa människor borde få lite mer tur ibland. Varför alla inte kan få samma tur är ju helt självklart för så många miljoner kan dem inte lotta ut så att alla vann ;) hahhahahahha ! Nä men som rubriken säger, efter regn kommer solsken, man kan ju alltid hoppas iallafall :)
